Frågor & Svar
Cissi - Har du blivit mognare som människa pga barnen?
Svar - Jajemän.. Utan dom hade jag nog fortfarande legat och sovit till sena eftermiddagen, och tjuvrökt om nätterna! :S
Anonym - Planerade ni Othilia eller "bara kom hon" ? :)
Tycker du är jätte stark som har två barn och inte ens är arton! HEJA DIG!
Svar - Othilia är planerad, jag har alltid velat ha mina barn tätt och velade inte att Wilma skulle få växa upp som ensam barn bara för att jag va så himla ung. Men däremot så kom hon lite väl tidigt, faktiskt redan på första försöket. Vi bestämde oss för att börja försöka i juli för att det förmodligen inte skulle bli något på en gång men hon blev till den 10 aug! ;) Men nu så här i efterhand så är jag super nöjd med att det blev så här tätt. ;D Dom kommer ha sån glädje av varandra, nu när de blev 2 tjejer också! :)
Anonym - Ångrar du att du blev med barn i sån ung ålder? Hade du hellre väntat nått år? Kram
Svar - Jag ångrar aboslut inte att jag blev med barn.. Det här var det bästa som kunde ha hänt mej! :)
Men jag kan däremot känna att jag hellre väntat något år pga av samhället. Vårat samhälle är verkligen inte
anpassat för oss som blir förälder innan 18 år.
Jag har stött på många hinder pga att jag är omyndig, jag får tex inte ens öppna ett sparkonto till mina barn
utan att mina mamma och pappa skriver på.
Jag måste sköta allt med försäkringskassan den gamla posta brev vägen vilket är mycket krångligare och tar längre tid.
Men för att kunna göra det över internet så måste man ha bankid och för att ha de måste man vara 18år!
Men annars tycker jag det är underbart att vara sån ung mamma! :D
Jenny - Hur reagerade dina föräldrar när dom fick veta att du vänta Wilma? Och kändes det som en självklarhet att behålla henne från början? För det var väl inte planerat? Och sen även också hur du får det gå ihop nu med en låg inkomst du går väl inte i skolan osv.. Du kan ju sammanfatta detta lite om du orkar till riktiga frågor. Stor kram
Svar - Dom reagerade både bra och dåligt! Pappa regarade väldigt dåligt, han blev arg och gjorde verkligen ALLT för att få mej till en abort! Mamma reagerade bra, hon gjorde klart för mej att hon stöttade mej oavsett vilket beslut jag skulle ta. Nu så här i efterhand har min pappa bett om ursäkt över hur man reagerade och han har även berättat för mej hur stolt han faktist är nu! Det känns väldigt skönt.
För både mej och Sne va de en självklarhet att behålla Wilma, vi båda vet hur ett barn blir till och att det kan bli barn även om man äter p-piller. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skulle klara av en abort och det hade även jag och Sne pratat om. Så när vi sedan fick reda på att Wilma fanns i min mage så va vi redan överens.. Men självklart så pratade vi om alla utvägar, men va snabbt överens om att föräldrarollerna skulle passa oss bättre än abort! :) Och nej, Wilma va inte planerad jag åt p-piller men hade problem med maten just då och spydde väldigt ofta efter att jag hade ätit.. så det kan ju ha varit därför mina p-piller inte gav oss helt skydd.
När det gäller pengar så har det aldrig varit något problem för oss eftersom att jag har f-penning, den lägsta då.
Den ligger på 4200kr efter skatt, barnbidrag för Wilma 1050kr så har jag fått underhåll av min pappa som är på 1273kr
Det blir ju ca 6500kr/mån och sedan hade ju Sne jobb så han fick en lön som alltid låg på ca 12000kr
Och vi har ju inte hunnit tagit några lån och såna saker så pengar har vi haft gott om!
Men nu är det lite värre.. Jag får ju fortfarande mina 4200kr plus 2 st barnbidrag då 2100.
Men då får jag inget underhåll mer eftersom jag fyller 18 nästa månad.
Så nu har jag 6300kr/ mån och Sne har 0kr/mån.
Så nu får vi ekonomiskt bistånd som det så fint kallas, själv säger jag socbidrag! :)
Vi bor ju mycket mindre nu också så vi klarar oss! :P kram!
Anonym - Känns de inte jobbigt att vara ung mamma och inte ha något jobb och sån liten inkomst
Svar - Nej det känns faktiskt inte alls jobbigt, jag vet ju inget annat. Vi har alltid haft pengar så att vi har kunnat bo fint och ha mat på bordet. Nu kommer vi som sagt behöva leva lite snålare men det klarar vi! :)
Svar - Jajemän.. Utan dom hade jag nog fortfarande legat och sovit till sena eftermiddagen, och tjuvrökt om nätterna! :S
Anonym - Planerade ni Othilia eller "bara kom hon" ? :)
Tycker du är jätte stark som har två barn och inte ens är arton! HEJA DIG!
Svar - Othilia är planerad, jag har alltid velat ha mina barn tätt och velade inte att Wilma skulle få växa upp som ensam barn bara för att jag va så himla ung. Men däremot så kom hon lite väl tidigt, faktiskt redan på första försöket. Vi bestämde oss för att börja försöka i juli för att det förmodligen inte skulle bli något på en gång men hon blev till den 10 aug! ;) Men nu så här i efterhand så är jag super nöjd med att det blev så här tätt. ;D Dom kommer ha sån glädje av varandra, nu när de blev 2 tjejer också! :)
Anonym - Ångrar du att du blev med barn i sån ung ålder? Hade du hellre väntat nått år? Kram
Svar - Jag ångrar aboslut inte att jag blev med barn.. Det här var det bästa som kunde ha hänt mej! :)
Men jag kan däremot känna att jag hellre väntat något år pga av samhället. Vårat samhälle är verkligen inte
anpassat för oss som blir förälder innan 18 år.
Jag har stött på många hinder pga att jag är omyndig, jag får tex inte ens öppna ett sparkonto till mina barn
utan att mina mamma och pappa skriver på.
Jag måste sköta allt med försäkringskassan den gamla posta brev vägen vilket är mycket krångligare och tar längre tid.
Men för att kunna göra det över internet så måste man ha bankid och för att ha de måste man vara 18år!
Men annars tycker jag det är underbart att vara sån ung mamma! :D
Jenny - Hur reagerade dina föräldrar när dom fick veta att du vänta Wilma? Och kändes det som en självklarhet att behålla henne från början? För det var väl inte planerat? Och sen även också hur du får det gå ihop nu med en låg inkomst du går väl inte i skolan osv.. Du kan ju sammanfatta detta lite om du orkar till riktiga frågor. Stor kram
Svar - Dom reagerade både bra och dåligt! Pappa regarade väldigt dåligt, han blev arg och gjorde verkligen ALLT för att få mej till en abort! Mamma reagerade bra, hon gjorde klart för mej att hon stöttade mej oavsett vilket beslut jag skulle ta. Nu så här i efterhand har min pappa bett om ursäkt över hur man reagerade och han har även berättat för mej hur stolt han faktist är nu! Det känns väldigt skönt.
För både mej och Sne va de en självklarhet att behålla Wilma, vi båda vet hur ett barn blir till och att det kan bli barn även om man äter p-piller. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skulle klara av en abort och det hade även jag och Sne pratat om. Så när vi sedan fick reda på att Wilma fanns i min mage så va vi redan överens.. Men självklart så pratade vi om alla utvägar, men va snabbt överens om att föräldrarollerna skulle passa oss bättre än abort! :) Och nej, Wilma va inte planerad jag åt p-piller men hade problem med maten just då och spydde väldigt ofta efter att jag hade ätit.. så det kan ju ha varit därför mina p-piller inte gav oss helt skydd.
När det gäller pengar så har det aldrig varit något problem för oss eftersom att jag har f-penning, den lägsta då.
Den ligger på 4200kr efter skatt, barnbidrag för Wilma 1050kr så har jag fått underhåll av min pappa som är på 1273kr
Det blir ju ca 6500kr/mån och sedan hade ju Sne jobb så han fick en lön som alltid låg på ca 12000kr
Och vi har ju inte hunnit tagit några lån och såna saker så pengar har vi haft gott om!
Men nu är det lite värre.. Jag får ju fortfarande mina 4200kr plus 2 st barnbidrag då 2100.
Men då får jag inget underhåll mer eftersom jag fyller 18 nästa månad.
Så nu har jag 6300kr/ mån och Sne har 0kr/mån.
Så nu får vi ekonomiskt bistånd som det så fint kallas, själv säger jag socbidrag! :)
Vi bor ju mycket mindre nu också så vi klarar oss! :P kram!
Anonym - Känns de inte jobbigt att vara ung mamma och inte ha något jobb och sån liten inkomst
Svar - Nej det känns faktiskt inte alls jobbigt, jag vet ju inget annat. Vi har alltid haft pengar så att vi har kunnat bo fint och ha mat på bordet. Nu kommer vi som sagt behöva leva lite snålare men det klarar vi! :)
